oprimen

Sista dagen på kanal, äntligen ska vi nå medelhavet!




Premiär på medelhavet, där det gungar....




Första solen på 100 dagar på en härlig strand i Nice

Äntligen vind istället för mistral, äntligen knop istället för km/h, äntligen sjömil istället för km, äntligen hav istället för kanal! Oprimen seglar äntligen runt i Medelhavets smaragdgröna vatten!

Detta är inte helt sant för nu står nämligen Oprimen på torra land, har varit lite dålig på att hålla bloggen uppdaterad . Men vi kom till sist fram, efter 3 månader, 266 slussar, fyra länder, otaliga grundstöttningar och mycket mer! Från Lyon och ner har vi varit förföljda av kyla och snö men för att hålla humöret uppe har vi skojat, att om vi bara tar oss ner till Medelhavet så kommer kylan att försvinna. Innerst inne har vi kanske känt att detta inte var sant eftersom vädret inte skulle kunna skifta så mycket på 30 mil, sträckan mellan Lyon och Port-st-Louis. Så till vår stora glädje kom vi fram och upptäckte att det mantrat vi upprepat ombord så länge faktiskt också var sanning. För första gången på resan kunde vi nu sova i bara överkroppar med luckan öppen, kändes helt vansinnigt efter att ha fått ligga fullt klädd inrullad i dubbla sovsäckar i ca en månads tid.

Vi firade vår ankomst till Port-st-Louis med ett litet kalas, fast på morgonen när vi vaknade och skulle gå ut på öppna havet upptäckte vi ett nytt fenomen som vi inte var med på det gungar och går stora vågor på havet!

Vi hade tyvärr vant oss vid livet på kanalerna, där det aldrig gungar, och sjöstuva behöver man inte tänka på. Efter en timmas gungande var vi ute till havs och kunde se horisonten för första gången på evigheter.
Vi kom tillsist till en stad som heter Martigues där vi blev liggande i väntan på ”vinterförvaring”. Vi ringde runt till varenda marina, varv och hamn som fanns inom rimligt avstånd. Många svarade att dem tyvärr hade fullt, men vissa hade plats för en liten prime. En sak alla hade gemensamt var att det kostar 10 000kr att lämna båten. 10 000 kr hör och häpna, det är vansinne! Efter en mindre depression började vi vänja oss vid tanken på att det uppenbarligen är så dyrt att ha sin båt i medelhavet. Men skam den som ger sig, vi fortsatte att ringa runt och tillslut fick vi napp på Navy Service i Port st Louis. Där skulle vi få upp båten på land, hyra plats och vagga i 6 månader och sjösättning därefter för 8000kr. Taget sa vi, och där har vi nu lämnat vår älskade O primen för en tid.

 

Något hände med kosthållningen när 1 styrman så sorligt lämnade oss, under vägen genom europa har primens besättning bara blivit flinkare och flinkare på matlagning och faktiskt lyckats laga riktigt god mat och framförallt mat varje dag. Men nu kan man tydligt se ett nytt mönster i dieten Baguet och ost som bas födda, vin som dryck och ibland om vi kommer åt, en pizza!
Detta betende kan bero på att vi inte har haft vatten på ca 14 dagar så vi inte har kunnat diska eller kanske för att Fartygschefen sitter i förpiken och vaggar fram och tillbacka med uppspärrade ogon och mumlar Burträsk, Burträsk och varje dag kl 12 ställer sig på fördeck och stirrar tomt mot Norr!

Vi har gått i våra minsta och framförallt mest sluss täta kanaler på hela resan, som jenny har skrivit lite om har det tagit en vidounderlig tid att hanka sig fram en sträcka på 13 mil tog hos 8 dagar, tänk dej sträckan halmstad - göteborg på 8 dagar helt galet trokigt! Det går inte direkt snabbare av att man måste sick sacka sig fram mellan all bråte som flytter i vattnet, en dag höll vi på att koliderta med ett dött vildsvin, en annan dag kom en hel huggkubbe drivandes så där lurit precis under vatten linjen och med 5 knopps fart så tror jag att det skakat till rätt bra i Primen hade inte varit så trevligt tror vi, eller att behöva ränsa vildsvins innanmäte från Siggy!
Men efter ca190 slussar har vi nu fått betalt för mödan, ligger nu förtillfället i en marina med vatten, el och internet på floden Saone som med vars hjälp vi hoppas kunna ta oss till Lyon lördag ca 20 mil här ifrån.

Ska föresten så ska jag skriva ett argt brev till min geografi lärare och fråga varför han aldrig lärde sin klass att det även blir svin kalt nere i södra Frankrike!
Ska nu setta i mig dagens första Baguet och sen ut i snöblandat regna för att ta upp jakten på värmen!

PS. Segla aldrig Kanal!:)

I väntan på slussning

Metz i Frankrike

Metz

Små marginaler på kanalerna

Vad gör man inte för att känna sig lite fresh. Svinkallt!




866 m tunnel





Så här ser det ut i Burträsk

1 segeltävling, 2 tunnlar, 9 grundstötningar, ca 60 slussar, 5 länder och 1300 sjömil
har 1:e styrman hunnit med sedan hon för första gången i sitt liv satte sin fot på en segelbåt den
13:e augusti 2010.
Primen och besättningen hade tagit sig in i Frankrike, svängt av Moselle
och in på Canal de la Marne au Rhin. Tanken var att gå Canal de lést, men
den var tyvärr stängd så det var bara att ta en annan väg även om det nu var
en omväg.
En bit in på den kanalen kom vi fram till en tunnel, nästan 5 km lång.
Jag gör en lång historia kort. Vi fick vänta 5 timmar på att få komma in
i tunneln. Dumt! När vi väl fick komma in i tunneln så hade våran nervositet
och nyfikenhet lagt sig och den timmen det tog att åka igenom tunneln var mest
bara långtråkig. Hursomhelst så kan jag säga att hela den dagen inte var
den bästa på resan. Men tur som vi har ibland så mitt i våra svordommar
då vi fått lägga till vid en sluss för natten så kom en pråm och den var så snäll
och lät oss få el av den så vi kunde ha värme under natten. Så den dagen blev
inte så dum i slutet i alla fall.
Slussarna i denna kanal var automatiska, vilket var nytt för oss. Men det tog
inte lång tid innan vi var rutinerade automatslussare.
Vi sa det hela besättningen "varför i hela friden bygger man en kanal som
måste ha så förbenat mycke slussar"?
Canal de la Marne au Rhin är 131 km lång och har 97 slussar. Ja så ni kan
ju förstå att man blir lite tokig då det kommer en sluss varje km. Det gör att
man bara kan gå nån enstaka mil per dag.

Men nu tillbaka till historien om 1:e styrman som i grund och botten
är från de norrländska skogarna, nämligen en liten by som heter Burträsk
som är känd för att tillverka den berömda Västerbottens osten.
Eftersom byn inte är så stor och antal personer i 1:e styrmans ålder inte
är något att skryta med så kan vi nog konstatera att Oprimens 1:e styrman
helt enkelt är den enda från Burträsk och 23 år som gett sig ut på något så galet
som långsegling ner till medelhavet.
Men i den franska lilla staden Bar-le-duc bestlutade hon sig för att återvända
till skogen. Så hon sa adjö till Oprimen och resten av besättningen med tårar
rinnande nerför kinderna den 15 november och hoppade på tåget till Paris.
I Paris fick 1:e styrman ett kärt återseénde med Hans och Ann-Marie. Ni vet
svenskarna Primen träffade i Travemünde och som vi hade sällskap med
en bit. Om ändå alla i världen vore lika snälla som dom. För dom bjöd
på mat och husrum och berättade sin historia om kanalresan.
Den kan ni för övrigt läsa om om ni klickar här.

Från Paris tog 1:e styrman flyget hem till Burträsk. -15 grader och snö!!

1:e styrman vill tacka för sin tid på Oprimen, tacka Hans och Ann-Marie,
Lots och hans tjej, Bernd, Irene och Georg och resten av Krefeld-borna.
Elementet Elsa som gett oss värme,  Båtmotorn Sylvia som kämpade in i det sista,
Båtmotorn Zigge som hjälpte oss fortsätta, Lillmotorn 4hk som också var tapper,
Igor Zumpnjevskij (eller nåt sånt) som var våran sladdvinda och
som såg till att vi kom åt strömmen,Pär våra lilla värmare som hjälpte till
att få dynerna torra och självaste Optimus Prime som så ståtligt såg till att vi
höll oss på vattenytan, hade tak över huvet och tog oss fram.
Vill tacka en hel del för allt men framför allt så vill 1:e styrman tacka
Kapten och Fartygschefen som har gjort en fantastisk insatts och som är
starka och envisa nog att fortsätta resan ner till medelhavet.
1:e styrman har haft en otroligt rolig resa och framför allt lärorik och
har bestämt sig för att ta skepparexamen.

Tro nu inte att 1:e styrman inte kommer segla mer. För segla kommer
hon deffinitivt att göra och framför allt ser hon fram emot att få hissa seglet
på Oprimen i medelhavet.

Så öppnar man en sluss här i Vivala France, som vi äntligen har seglat in i!
Slussandet går till så här, att man gapar
bonjur ecluse i VHF:en sen får man en obegriplig hadanga på franska tillbacks som man bara svarar Mercie på, sen väntar man på att slussdörrarna ska öppna sig, denna metod har fungerat förvånatsvärt bra än så länge.

Vi är nere på 49 bredgraden och 1100 sjömil hemifrån och ca en månad efter i vår tids plan, men det är inget som Oprimens besättning surar över. utan vi håller humöret uppe med glada skratt och rikligt med vin.
Vin är nämligen något väldigt sentralt i våra liv numera, längs våran väg på Mosel så har vi inte kunnat se annat än vinfält, och jag tror inte det kommer ändras framöver efter som vi nu är inne i vin nationen nr 1, Frankrike!

vin i all ära men vi har även sett och gjort annat, i morse tex var vi på söndags mässan i den stora katedralen här Metz där vi ligger för tillfället, så idag har vi gått runt och känt oss rena i själen, till och med så rena att vi förkännade att äta lite Mac i Donkan!
En dag bytte vi desutom land för en kort tid utan att själva veta om det, flaggorna ändrade färg och språket förändrades till vår stora förvånning, när vi lite fåraktigt frågade varför så sa folk oss att vi befan oss i Luxenburg.
Luxenburg sa vi jaha, va gör man här då? inget tydligen mer än att tyskar åker dit för att köpa sprit och tanka bilen då skatten på dom varorna är lägre, vilket vi inte va sena på att utnytja.

Har även passat på att bada, även om det var en aning ofreviligt, tog nämligen ett litet snedsteg en sen kväll på väg hem till Primen och vips så log man och krålade i Mosels 10 gradiga vatten, dagen efter vaknade även jag upp med förkylningen som mina två vänner har dragits med under en veckas tid.

Imorgon ska vi försöka ta oss till Nancy och hoppas där få lite klarhet i om kanlen vi ska in på sen är öppen eller ej, besökte VNF :s kontor som är den franska myndighet som har hand om kanalerna här i frankrike, men upplysningarna vi fick där var inte av mycket värde, eftersom våran franska inte är så god.
Vi fick iaf köpt oss ett kanalkort som räcker 16 dagar och då hoppas vi kunna medela våran ankommst till medelhavet.

Nu mera ser vi ut så här, fr v: Sigfrid a.k.a Sigy pop, 4 hästan


Vår första dag på Mosel, vackert ikke sant?


Också Mosel, ser även mina skor på masten som jag dansade sönder i Krefeld


Jenny på Mosel som blickar ut över--->

det här!


Cochem!

Vivala France!!! trikoloren står fint i vinden!

Vår första Franska vän!

Weeeheeey!! Glad nyhet hära. Vi fick som sagt vår nya båtmotor.
Killarna är nog mest glada för gas-handtaget. En killes dröm tydligen.
Ahja..! Hursomhelst så avslutade vi Krefeld-besöket med en jädra fest.
Båtklubben hade säsongsavslutning i restaurangen och vi var välkomna.
Självklart höll Kalle tal och tackade alla.Vi var himla populära.. "dom där
svenskarna" och ja folk ville prata med oss hela tiden.
Kalle tog även tag i dansgolvet och gjorde solodans till rock´n roll. Han
studsa omrking tills skorna var väck. Och Dj:n gick innan vi gick hem så kl 5
på morgonen var det bara jag, kapten,fartygschefen och Bernd kvar.

(Jag måste även säga, lång historia kort, att han som skulle laga sylvia
var riktigt idiot, han stal henne ifrån oss)!! Så sylvia R.I.P

Så i söndags entrade vi Rhen igen, efter 11 dagars uppehåll.
Gick mycket bättre med den nya motorn men som sagt, Rhen
är inte snäll. Vi kom till Koblenz igår och då vi såg inloppet
till Mosel var besättningen glad kan jag lova.
Det var nästan glädjetårar framme så glada vi var att äntligen
få slippa Rhen. Stolta är vi också för som sagt innan vi gav oss
ut på Rhen så hörde vi många säga att det aldrig kommer att
gå med Primen och med den motorn. Men himla skönt att få
bekräftat att dom hade fel!

Så nu är vi i Koblenz. Under vägen hit så har landskapet hunnit
förändras. Det är dalar med höga berg runt oss och då och då
dyker det upp häftiga slott. Det är nästan overkligt så vackert
det kan vara. Höstlöven gör inte vyn sämre heller.
Vi har haft bra väder för det mesta men frosten kommer på
natten och en dag haglade det till och med.

Vi kanske stannar här idag, måste köpa mat och bensin. Det sägs
att hamnarna i Mosel kommer plockas bort. Säsongen slut.
Det hindrar inte oss. Vissa säger att kanalerna är stängda i
Frankrike, men..... det hindrar inte oss :)

Tack för kommentarer, alltid lika skoj att läsa dom.


Vår älskade hjälte Irene i hennes hem. Hon och hennes man Georg
bor i denna båt året runt. Utan dom hade vi aldrig kommit ifrån Krefeld.


Detta får jag och fartygschefen se varje kväll.


Det var denna hamn som var vårat hem i 11 dagar.


Tyskland, inte alltid vackert. Detta är i Krefeld.


Hela glada besättningen.

Det ska då inte vara lätt att fara på lite trevlig segel semester, idag är det 7 dagar sen vi anlände Krefeld, trevlit...inte! Krefeld är fruktansvärt deprimerande!

Ända ljuset i vår tillvaro är vår tandlösa bartender på hamn krogen och ett fantastiskt långseglar par som bor i sin båt här i krefeld.
Med förenade krafter försöker vi få löst vårat motor problem så vi kan fortsätta vår färd mot värmen, för kylan börja komma smygande nu!
Idag ser det ut som vi i alla fall har kommit nånstans i vårt problem lösande vi har nämligen köpt en ny 15hk motor på ebay med riktigt maxat gas handtag !!! men vårt problem nu är att få hitt motorn den är nämligen två timmar bort, men våra kära båt grannar har nog erbjudit sig att köra oss, vi hoppas på det i alla fal.
Vi är som ni förstår duktigt förbannad på vår gammla motor Sivia och den mekaniker som lovade att fixa den men som istället tog 100 euros och vi fick bara tillbaka samma söndriga maskin!
Så om någon vill ha en långriggad 8hästare som går som ett mög så ring gärna oss den finns på mitten av rhen!

och pappa det finns mail och du behöver inte belammra kommentar inkorgen med onödiga medelanden!

Och mor mat har vi, men vi har ju köpt maskiner för pengarna så send gärna mer:)

Vi var lite inne på att öppna ett Oprimen konto där man skulle kunna senda små bidrag, såfärden kan fortsätta:)

 

 

Rhen, denna omtalade och i många fall skräckinjagande flod. Vi visste sedan tidigare att det skulle vara tufft på Rhen pga motström. När vi började att höra oss för i Oberhausen om tips och råd med vår framfart på Rhen skrattade folket åt oss och sa att det var omöjligt med denna  Prime och dess maskin. (er)

Vi tittade på alla olika alternativ, allt ifrån lifta till att beställa en trailer och köra landvägen. Vi beslutade till sist att gå till Duisburg och ta problemet senare.

Vi lämnade Oberhausen i en duktig bakfylla, efter kvällen före som bestod utav mycket mat och ännu mera dryck. Till råga på detta hade ett annat problem uppdagat sig, snusen var slut ombord och vi tvingades till att lägga denna last på hyllan! Kiss också!!

Väl i Duisburg som förövrigt var en märklig stad, självklart utan internet, letade vi efter pråmar att lifta med och böcker med kanalerna. Efter några timmars virrade på gator och efter en hel del tyskpratande (kroppsspråk) hittade vi Rhen house som hade böcker för vår fortsatta färd. Vi stod och dividerade om vilka böcker vi skulle köpa och kom fram till att vi köper Mosel och Saone, för det är trevliga ställen. Rhen skiter vi i, vi följer den största floden vi ser bara. Vi hade läst om ett gäng som måste ha varit våra dubbelgångare som gjorde exakt samma resa som vi, fast på 80-talet. Dem hade haft en gammal skolatlas som ”sjökort”. Vi tog det snäppet värre, Jenny målade nämligen en bra karta till oss i vårt kära kollegieblock. –Peerfeeekt!

Vi gick på pråmjakt, vi frågade allt och alla. Vi var till och med hos polisen och frågade om sjus, tyvärr utan framgång. Jaja skit samma, vi testar våra vingar själva.

Vaknar på morgonen i en Rhen dimma. Det ser ut som att vattnet är så varmt så det ryker, och detta fyller omvärlden med dimma. En bit in på morgonskvisten lättar dimman och vi ger oss iväg. För första gången på resan startar jag båda våra maskiner, för här behöver vi power! Allt går riktigt bra och vi gör 3,6 knop mot strömmen, perfekt. Det dröjer inte länge för än Silvia börjar att hosta, shit, hon går knackigt en stund men dör tillsist. Vi börjar med hjärt och lung räddning…. Yes vi får igång henne och livet är bra igen… I 5 minuter. Då dör Silvia igen och ingen av dem behandlingar vi kan ge henne hjälper. Vi sitter alltså på Rhen med 4 knops motström, med 4 hästar´n, inget drömläge.

Men Primens besättning är inte vilka som helst, vi ger oss inte i första taget. 4 hästar´n går för full maskin på sitt provisoriska motorfäste och vi gör otroliga 1,2 knop framåt. Efter 6 långa och minst sagt oroliga timmar ibland pråmar och containerfartyg tar vi oss i hamn. Alla pustar ut och är glada för att vi ligger med tamparna i land. Vi konstaterade att vi hade tagit oss ynka 1,8 landmil på våra 6 timmars slit. Detta är ungefär en femtedel utav vad vi brukar kunna åstadkomma. Detta spelade mindre roll eftersom vi var glada för att bara få ligga ”dikt ann”.

Vi beslutade där och då att vi måste ordna Silvia och ha dubbla maskiner innan vi ger oss ut på denna flod igen. Karl går upp och ska höra sig för om eventuell verkstad eller mekaniker, efter 10 minuter kommer han tillbaka till mig som fortfarande är i båten;
- Hjälp mig att ta av Silvia, hon ska till Dusseldorf!

Sagt och gjort, vi skruvar av maskinen och följer med vår nyfunna tyska vän och slänger in Silvia bak i hans bil. Allt detta beslutas och görs utan att någon av oss förstår ett enda ord utan vad den andra säger, ganska festligt! Alles gut’!

Dagen därpå ska vi få tala med mekanikern som har våran Silvia, han ska ge diagnos på henne. Allt börjar med att Karl ringer runt till halva tyska befolkningen och hävdar att dom har hans maskin, ingen fattar något och Karl förstår minst. Shit, har vi blivit blåsta på vår kära Silvia, eller vad har hänt?? Vi går till restauranten där det hela startade dagen innan och får låna en telefon. Alles Klar, då kommer vi äntligen till rätt man och han säger att vi skall återkomma ikväll, då skall undersökningen vara klar och diagnos skall ställas.
Vi går några timmar runt i ett minst sagt grått industri tyskland och återvänder sedan hem för att ringa vår man.
Karl ringer och får en förklaring på halvt tyska, engelska, svenska, om vad som är felet och framförallt får han reda på priset, 536 Euro!! Shit, pommes!
Vad är fel och hur kan det vara så dyrt? Vi hittade efter en stunds letande en ”tolk” som kunde tyska och engelska. Med hans hjälp ringde vi igen och fick reda på att det var båda tändspolarna som var kass och dessa var dyra och skulle beställas ifrån Holland, sen skulle han skruva sönder halva maskinen för att få dit det och därför kostade detta en halv förmögenhet. Okej, vad ska vi göra?
Efter öl, ångest, telefonsamtal till Arne Glas, m.m så beslutade vi för att göra slag i saken. Do it*!

Nu sitter vi här i vår kära Prime;
Vi har ingen motor, vi har ingen snus, vi har ranson på spriten, vi är i ett industrigrått tyskland, jag har en visdomstand som ger mig otrevlig smärta i halva ansiktet och munnen.
Men, vi är inte bittra!
Jenny sjunger och spelar gitarr, Karl läser i godan ro och jag sitter och skriver ner dessa tankar och vi är alla, trots våra motgångar, lyckliga för att vara här!

 

 

Kapten är lite nervös innan sin klippning som jenny snart ska utföra på han!

men han behöver inte ora sig, jenny är allt för flink med saxen!

Vi är i Duisburg. Börjar bli lätt trötta på Tyskland. Dom är askass på engelska
och dom har sämst internet om dom väl har nåt.
Våran resan är nåt helt annat. Vi har tagit oss förbi 7 kanaler, 13 slussar och
ett 38 meters lyftverk. Vi har tampats med grundstötningar, motorhavveri,
pråm-liftning och snustorka. Men inte är vi ledsna för det!
Vi har ju som sagt gjort våran sommar betydligt längre. Vädret har varit fantastiskt
och vi har träffat sköna människor på vägen.

Imorn ska vi bege oss ut på fader Rhen. Om vi har tur så går vi med 2 knop framåt.
Men vi tänkte ta fram liftartummen och se om det är någon pråm som vill ta med oss
till Koblenz där vi ska svänga av mot Mosel.

Var inte oroliga kära vänner!

Masten ligger hädanefter i en vågrät possition på båten.
Fastsurrad med ett tusentals tampar.
Det var ju kanske inte den bästa avmastningen då vi
istället för att masta av själva så gav vi ansvaret till
en tysk med små lärlingar.
Det gick inte helt felfritt kan jag säga. Men ingen större skada skedd.
Tycker åtminstone att om man betalar 60 Euro för denna service
så borde det gå proffsigt till.
Här i Travemünde så har vi lärt känna två andra svenskar som
har lite propellerfel på sin båt men som också så snart det blir lagat
piper iväg efter kanalerna. Deras mål är Paris där dom
ska vinterförvara båten för att till våren fortsätta kanalresan.
Väldigt trevliga människor :)

Vi har dock gjort vårt i Travemünde och tänker då ge oss iväg
så snart frukosten är färdigäten.
Nu bär det av till Lübeck där vi ska inhandla nån slags bok
med karta över kanalerna samt öppettider för slussar.

I och med att ett främlingsfientligt parti tog sig in i var demokrati sa kände vi oss otrygga sa likt ett par kubanska flyktingar i bat seglade vi över till vart kära grannland Danmark där vi trodde oss bli hjärtligt mottagna.
Men det vissade sig vara lika illa stält även här sa vi flydde vidare söder ut och fort gick det.
Jag har ju ett kärt ordsprak som lydder , jag springer bara när jag blir jagad!
Och det gjorde vi, ja inte sprang da utan seglade, och fort gick det.

Nu är inte detta en dalig fiske historia, ni vet hur det latern da.
- Jag fick upp en gädda en gang och den var saaaa här stor !
Utan detta är sanningen, Oprimen kom upp i den hiskliga hastigheten av 10,7 knop, vilket är för den som inte vet, fullständigt vannsine, det är nat sa jävulskt fort! 
Sa fran rödvig till klinholm sa det bara Tjoff sa var man där 7 sjömil i timmen, helt fantastisk upplevelse.

Oprimen satte sen kurs mot tyskland och fran Gedser till Burgertiefe päste vi i 3 knop med spanker och gjorde en storartad entre i det Tyska riket och kände vi oss sa välkommna att vi gick och tog oss, a hör och häppna ett glas öl:)

Nu ligger vi nere i Travemünde och gör oss redo för kanlerna, bild updateringar kommer snart!

(som ni säkert alla redan förstar, finns inte a,ä,ö alltid utan ü,üü,üü och annat tyskt trams men hoppas alla förstar)

Efter en minst sakt lang och blöt dag över till Danmark hade nästa dag nagot helt annat att bjuda pa.
Vi somnade som klubbade sälar dagen innan och vaknade som vanligt kl 5 morgonen efter.
Denna dagen hade stralade bla himmel och 8-10m/s fran NV. Vilket betyder helt rätt hall för oss.

Vi kom iväg tidigt efter frukost och satte segel och gick med god fart och stralande sol över de Danska havet. Malet för dagen hade vi satt till Klintholmen.
Vi hade en fantastisk dag och Oprimen satte ett nytt fartrekord som nog aldrig kommer att slas!!!
(Fartygschefen kommer att beskriva detta närmare)

Vi kom till sist till Klintholmen som beraknat och konstaterade att den ena dagen inte är den andra lik ombord pa Oprimen.
Dagen innan, kallt, regn, motvind m.m denna dagen bestod utav sol, medvind, bra fart och total lycka ombord!!

Kapten